Ergebnis von "Lena Hansen" in Alle Kategorien

Rose ist fast fünfzig, als sie Luc kennenlernt. Sie hat eine Ehe überstanden und zwei Kinder zur Welt gebracht, hat Liebschaften erlebt, Jobwechsel, Schicksalsschläge und Trauerfälle. Das Leben hat sie stark gemacht. In ihrer Handtasche steckt ein Revolver, der sie gegen die vielen Dreckskerle dieser Welt beschützen soll. Doch Luc ist anders, das spürt sie sofort. So charmant und zurückhaltend. Seit sie ihn kennt, liegt in ihren Augen ein neuer Glanz. Bis er sich eines Tages in seinem männlichen Stolz gekränkt fühlt und zuschlägt.

Paris! Vernita är full av förväntan då hon och hennes föräldrar lämnar England. Det är hennes första utlandsresa och alla är glada och lättade över att kriget äntligen är slut. Men drömmen förbyts i en mardröm då Napoleon ger order om att alla britter ska fängslas, en mardröm som till sist driver Vernita till att ta en desperat risk. Därigenom blir hon indragen i ett farligt spel, ett spel där Napoleons syster Pauline är en av brickorna och hennes älskare, Axel de Storvik, en annan.

När hertigen av Kingswood får veta att desperationen över en trolös kvinnas svek har drivit Richard, hans unge kusin och arvinge, till att döda en man får han ytterligare bekräftat det han redan visste. Alla kvinnor är likadana - opålitliga, lättsinniga och ytliga. Själv har han svurit på att aldrig gifta sig. Men han måste försöka hitta en hustru åt Richard, någon som kan få honom att glömma, någon som kan bli hertiginna på Kingswood och föra deras namn vidare.

Lady Roysdon är sin make trogen, trots att han är gammal och legat i koma i flera år. Trots att hon egentligen inte ville gifta sig med honom. Ryktet om hennes skönhet lockar många friare men hon avvisar dem alla. En dag när hon är på en tur i sin droska blir hon överfallen av en stilig stråtrövare. Han stjäl hennes smycken, men lämnar henne med en kyss som hon sent kommer glömma. När Lady Roysdons väninna hamnar i knipa får hon en briljant idé.

Med sitt eleganta yttre och respektingivande manér väcker markisen av Osminton beundran hos både kvinnor och män. Han är dock självutnämnd som en av Londons mest cyniska män, och trots sina många dambekanta har ingen av de unga kvinnorna lyckats tränga igenom hans sköld. Men när han möter Alexia Minton, en avlägsen släkting som vill introducera sin syster till societetslivet, är det någonting som veknar inom honom.

Kelda arbetar som tjänsteflicka på Madame Gladwins skola för unga flickor. Hon får inte ut någon lön för arbetet hon utför och föreståndarinnan påminner henne jämt och ständigt om att hon bara är ett barnhemsbarn som aldrig kommer att kunna lämna skolan. Tillvaron är grå och trist, fram tills den dag då en av skolans elever får ett brev från en avlägsen onkel i Afrika. Onkeln kräver att flickan skall komma och bo hos honom och det bestäms att Kelda ska följa med flickan för att se till att hon tryggt når sin destination.

Amalita og hendes søster Carolyn får meddelelse om, at deres far og hans kone Yvette er druknet i havet ud for Nice. Faderen havde ellers lovet at komme hjem til England for at arrangere Carolyns debut i selskabslivet og afholde et bal for hende. Da Amalita selv blev afskåret fra at debutere, eftersom hendes bedstemor netop var død, er hun opsat på, at Carolyn ikke skal gå glip af muligheden for at træffe nye mennesker og unge mænd. Hun skriver derfor til en af sin fars venner, markisen af Garlestone, der inviterer dem til at bo hos sig i London.

Efter sin fars tragiska död återvänder Forella från Neapel till England. Där ska hon få flytta in hos sin farbror, markisen av Claydon, och hans hustru. Men när markisinnan träffar den unga Forella blossar svartsjukan upp. Hon står inte ut med Forellas ungdomliga skönhet och den uppmärksamhet hon väcker bland bekantskapskretsens män och är fast besluten att se till att hennes vistelse inte blir långvarig.

"Hon vände sig om och flämtade till, för där, på en magnifik, svart hingst, satt en man som såg ut just som hon alltid hade föreställt sig djävulen. Hon betraktade hans ansikte, som var tilldragande men utan tvekan cyniskt och desillusionerat, hans mörka ögon, vars spefulla glimt underströks av hans höjda ögonbryn, och den höga cylinderhatten som satt lätt på sned på hans mörkhåriga huvud och tycktes utgöra en passande ersättning för den gloria som han en gång hade varit i besittning av." Anita Lavenham hade precis deltagit i en kyrklig mässa.

Markisen av Sarne stönade och öppnade sakta ögonen. Det första han blev medveten om var en molande huvudvärk och sedan att han var torr i munnen. Var befann han sig? Varför mådde han så dåligt? Och varför var han iklädd aftondräkt ...? Det är först en stund senare som markisen inser vad som hänt. Han har blivit drogad av sin ärkefiende och lurad att gifta sig med en för honom okänd kvinna, Romana.

När markisen av Heroncourt återvänder från kriget gör han det som en krigshjälte. Tillvaron på hemmaplan, som till en början är fridfull, övergår snart till att bli en ny sorts plåga. Markisen är uttråkad och fördriver sin tid genom att inleda meningslösa affärer med vackra kvinnor, något som om möjligt tråkar ut honom än mer. Vardagen är grå och långsam tills en dag då hans granne Lady Mimosa plötsligt knackar på hans dörr. Den unga kvinnan berättar om sin kusins fruktansvärda planer att begå mord och ber markisen om hjälp.

"Jag avskyr er! Lova att inte fria till mig!" Hertigen av Wydeminster trodde knappt sina öron. Skulle han, som var känd för sina otaliga kärlekshistorier, fria till denna odrägliga unga kvinna, som hade stoppat honom genom att ställa sig mitt på vägen till Berkhampton House. "Jag försäkrar att jag inte har en tanke på att gifta mig med er", sade han. Då han åkte vidare hoppades han att han skulle slippa återse den oförskämda, egensinniga lady Aldora. Men ödet hade annat i åtanke ...